Att vara gravid i fjortonde veckan (snart 15:e)

Magen växer och jag inser att jag snabbt snabbt går mot halva gravidíteten, det är helt otroligt! Tänk att jag äntligen ska få bli mamma. November känns så långt bort, men samtidigt... det har gått så snabbt fram till idag. Jag är livrädd att jag ska vakna en morgon och inse att allt bara var en dröm... sedan tar jag upp ultraljudsbilden och inser att det där är allt annat än påhittat :)

Jag väntar glad men otålig och samtidigt som tiden springer iväg vill jag bara spola fram åtminstone några veckor, men jag ska stilla mig... det går ju faktiskt ändå bara vänta.

Känslo-dal-bana :)

Det här med att vara gravid är verkligen en känslokarusell.
Jag som i vanliga fall är känslig har nu närmare till gråten än någonsin och det krävs inte mycket...
Samtidigt är tankarna kring och om och runt många.
Jag tänker på alla som tyckte till, de som gläds med mig, de som föraktar mitt beslut, de som älskar min mage lika mycket som jag... och så tänker jag på det lilla miraklet i magen - och blir alldeles varm inombords! Jag har utan tvekan tagit helt rätt beslut. Det här är det bästa jag någonsin gjort.

Gravid i vecka 14 (13+3)



Det läses och tittas och funderas en hel del här...



Här är jag! :)

Nej, jag har inte försvunnit, bara varit en aning frånvarande. Allt är toppen och här är jag ny igen. Idag är det söndag så senare blir det magbild, har det "hänt något" sedan den senaste bilden för tre veckor sedan? Spännande spännande!! :)

Dåliga värden ger en trött kropp.

Innan jag blev gravid, i nästan två år, led jag av extremt dåliga järnvärden. När jag blev gravid hade det helt plötsligt vänt och mirakulöst var alla värden bra igen, vilket förvånade mig lika mycket som doktorn, men en glad nyhet var det i alla fall. Nu är värdena tydligen dåliga igen, vilket var att vänta, men det kan ju förklara att den extrema tröttheten kommit tillbaka. I börjav av graviditeten var jag supertrött, men det gick över, men nu de senaste veckorna, eller veckan, så har det där kommit tillbaka. En dag utan två timmars siesta kan vara outhärdlig.

Mat- och sovklockan - en mäktig kraft!

När hungern sätter in då är det bäst att skynda sig, gränsen är hårfin mellan hungrig och panikutsvulten. Blir jag trött är det egentligen bara sängen som gäller, så den tar jag till både i tid och otid. Sängen är numera min bäta vän och någonting säger mig att det är tid att passa på att vila nu, för när miraklet kommer blir det nog andra bullar :)

Mellan dröm och verklighet.

Jag läser och läser; om graviditetspenning, föräldrapenning, vårdnadsbestämmelser och annat viktigt. Tar lite i taget... utan stress, när andan faller på. Och så helt plötsligt stannar jag upp och tänker "jag är verkligen gravid" och kan inte tro på det fast det kändes så verkligt förra veckan efter ultraljudet. Jag vet att jag ska bli mamma, men när jag pratar om det känns det som att jag pratar om mig själv som någon annan, en "hon" som är gravid och ska få bebis i slutet av november. Att den "hon" är jag känns så otroligt. Det är så fantastiskt underbart att jag knappt vågar tro på det. Och nu när jag berättat för fler och fler, då känns det så konstigt, verkligt och overkligt på samma gång. När tror man på att man är gravid? När vågar man acceptera att det underbara verkligen händer? Gör man det innan man har knytet i famnen..?

Baka baka liten kaka...

Idag har jag stora bakdagen här hemma. Det passar alldeles utmärkt eftersom att vårguden bestämde sig för att ta ledigt idag och kallade in vinterguden som passade på att jävlas med snö och kyla... men det lade sig inte och var snabbt borta som tur är.

Här bakas som sagt för fullt. Det blir frallor, brödkakor och kanelbullar (om jag nu orkar få till det sistnämnda också.) Nybakt egetbakat bröd är alltid godare än det man köper så det är skönt att bullra upp frysen med gottgott. Är man som jag dessutom en bröd-o-man så är det ännu bättre att baka sitt eget.

Hittade föresten ett toppenrecept på snabba frallor här för den som inspireras och blir baksugen.

Hej hopp!

V12 (11+2)



Valborg 11+1

Jag väljer att från och med nu hänga med barnmorskan på hennes räkning, det blir enklare så. Att hänga med på hennes och dessutom hålla i en egen för att jag själv kan räkna mer precist, det blir för krångligt. Mina veckor är satta efter ultraljudet häromdagen, jag kör på det!

Spännande det här med räkningen föresten; fostret är 11+1 men jag är gravid i tolfte veckan :)

Vecka 12: Fostret väger ca 9-13 gram och är ca 7 cm långt. Lungorna är nu klara men omogna, bukspottkörteln fungerar och producerar insulin och fostret svarar på yttre stimulans med sparkar som du fortfarande inte kan känna. (Källa: http://www.niomanader.se/)

HÄFTIGT!!!!

Väntan...

Idag fick jag sova gott ända till 8:15, lyx, måste erkänna att jag känner mig mer utvilad än på länge. För första natten på extremt många veckor vaknade jag inte för att kissa i natt, vilket också känns som en lättnad. Tänk att man är så besatt av att räkna veckor och dagar, man vill beta av veckorna så snabbt som möjligt. Att tänka BF den 20 november känns bra mycket längre bort än att dela upp graviditeten i 39 veckor som alla går att beta av en efter en :) Nu har jag ju snart gjort en tredjedel och det känns mycket bättre än de nio månader jag stod inför när teststickan skrek GRAVID. Ja, det är en väntan, men en spännande sådan och jag är övertygad om att jag behöver varje sekund av de här 39 veckorna för förberedelse, men ändå, den som väntar på något gott...

Låt mig presentera mini :)



Ultraljud idag 10+5

Nu känns det äntligen mer verkligt. Det fanns en liten varelse där inne! Hjärtat slog fint och fostret sprattlade som bara den, allt såg finfint ut! Det konstaterades att våra beräkningar stämde, jag är idag i 10+5 och som barnmorskan sa så är nu risken "minimal" för missfall.
Det var verkligen en magisk upplevelse, jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant. Minitrollet som idag bara var fyra centimeter långt ska under de närmsta två veckorna fördubblas i längd och nu går tillväxten som hejsan! Helt galet!!

Hur graviditeten har ändrats.

Första tiden var jag trött, trött, supertrött. Ingen sömn i världen kunde få mig att vilja vara vaken några timmar, nej helst spenderade jag hela dagarna i sängen, för jag hade verkligen ingen kraft att ta mig upp. Nu, helt plötsligt vaknar jag runt fem första gången för att vid sju vara klarvaken. Varje morgon! När jag kan ta sovmorgon, då behöver jag ingen...
Illamåendet var påtagligt och jobbigt i början, äter jag bara rätt kan jag nu ha det under kontroll och jag märker knappt av det alls, så när som på någon gång ibland.
Doftkänslig har jag varit hela tiden, men det blir bara värre och värre. Kissenödig är jag ofta och det går inte en natt utan att jag vaknar och måste gå upp och kissa, jäkligt frustrerande men fullt normalt.

Första ultraljudet imorgon.

Det känns både läskigt och jättespännande på samma gång. Jag ska förhoppningsvis få se det lilla minitrollet där inne och höra hjärtslagen. Samtidigt kommer alla typer av farhågor upp i huvudet; tänk om jag inte är gravid, tänk om jag bara inbillat mig, tänk om fostret är dött, om inte hjärtat slår... tänk om det är två??? (hjälp!). Jag antar att jag inte är den första blivande mamman med sådana knäppistankar, men imorgonbitti är det i alla fall dags, kan knappt vänta. Känns som en evighets sedan jag fick den här tiden, samtidigt som det känns som om det var igår det stod gravid på de där teststickorna. Konstigt det där hur tiden kan tyckas gå långsamt och snabbt på samma gång...

Så här säger de som vet... om vecka 11

Fostret är ca 4,5-6 cm långt. Hjärtat slår med 140- 150 slag i minuten. Huvudet utgör nu den största delen av kroppen och utvecklingen går från huvudet och nedåt. Levern är förhållandevis stor, den fyller nästan hela bukhålan. Redan nu har den en viktig uppgift att ta hand om och föra ut avfallsämnen. Barnets testiklar eller äggstockar är på plats och man kan ana de yttre könsorganen. Barnet kan öppna sin mun och tungan är färdigutvecklad. Läpparna rör sig, pannan rynkar sig och och huvudet vrider sig.

Vecka 10

Nu är jag i vecka tio, enligt mina beräkningar, vecka 11 enligt barnmorskan som inte räknar från befruktningsdatum som jag. Egentligen spelar det ingen roll, väntan är lika lång, graviditeten lika spännande och varje dag lika speciell. Jag har länge längtat efter en graviditet, efter att bli mamma och nu är det äntligen på riktigt. Illamåendet har varit jobbigt, liksom tröttheten, men nu känner jag att det är mycket bättre. Magen är svullen och tuttarna större. De har växt så pass att jag idag var tvungen att köpa ett nytt bh-förråd. Magen börjar också puta, men med tanke på att fostret inte är större än tre ynka centimeter så är det väl mest gaser och annat som lurar. Spännande hur kroppen förändras...