Mellan dröm och verklighet.

Jag läser och läser; om graviditetspenning, föräldrapenning, vårdnadsbestämmelser och annat viktigt. Tar lite i taget... utan stress, när andan faller på. Och så helt plötsligt stannar jag upp och tänker "jag är verkligen gravid" och kan inte tro på det fast det kändes så verkligt förra veckan efter ultraljudet. Jag vet att jag ska bli mamma, men när jag pratar om det känns det som att jag pratar om mig själv som någon annan, en "hon" som är gravid och ska få bebis i slutet av november. Att den "hon" är jag känns så otroligt. Det är så fantastiskt underbart att jag knappt vågar tro på det. Och nu när jag berättat för fler och fler, då känns det så konstigt, verkligt och overkligt på samma gång. När tror man på att man är gravid? När vågar man acceptera att det underbara verkligen händer? Gör man det innan man har knytet i famnen..?