Att vara gravid i fjortonde veckan (snart 15:e)

Magen växer och jag inser att jag snabbt snabbt går mot halva gravidíteten, det är helt otroligt! Tänk att jag äntligen ska få bli mamma. November känns så långt bort, men samtidigt... det har gått så snabbt fram till idag. Jag är livrädd att jag ska vakna en morgon och inse att allt bara var en dröm... sedan tar jag upp ultraljudsbilden och inser att det där är allt annat än påhittat :)

Jag väntar glad men otålig och samtidigt som tiden springer iväg vill jag bara spola fram åtminstone några veckor, men jag ska stilla mig... det går ju faktiskt ändå bara vänta.

Känslo-dal-bana :)

Det här med att vara gravid är verkligen en känslokarusell.
Jag som i vanliga fall är känslig har nu närmare till gråten än någonsin och det krävs inte mycket...
Samtidigt är tankarna kring och om och runt många.
Jag tänker på alla som tyckte till, de som gläds med mig, de som föraktar mitt beslut, de som älskar min mage lika mycket som jag... och så tänker jag på det lilla miraklet i magen - och blir alldeles varm inombords! Jag har utan tvekan tagit helt rätt beslut. Det här är det bästa jag någonsin gjort.

Gravid i vecka 14 (13+3)



Det läses och tittas och funderas en hel del här...



Här är jag! :)

Nej, jag har inte försvunnit, bara varit en aning frånvarande. Allt är toppen och här är jag ny igen. Idag är det söndag så senare blir det magbild, har det "hänt något" sedan den senaste bilden för tre veckor sedan? Spännande spännande!! :)

Dåliga värden ger en trött kropp.

Innan jag blev gravid, i nästan två år, led jag av extremt dåliga järnvärden. När jag blev gravid hade det helt plötsligt vänt och mirakulöst var alla värden bra igen, vilket förvånade mig lika mycket som doktorn, men en glad nyhet var det i alla fall. Nu är värdena tydligen dåliga igen, vilket var att vänta, men det kan ju förklara att den extrema tröttheten kommit tillbaka. I börjav av graviditeten var jag supertrött, men det gick över, men nu de senaste veckorna, eller veckan, så har det där kommit tillbaka. En dag utan två timmars siesta kan vara outhärdlig.

Mat- och sovklockan - en mäktig kraft!

När hungern sätter in då är det bäst att skynda sig, gränsen är hårfin mellan hungrig och panikutsvulten. Blir jag trött är det egentligen bara sängen som gäller, så den tar jag till både i tid och otid. Sängen är numera min bäta vän och någonting säger mig att det är tid att passa på att vila nu, för när miraklet kommer blir det nog andra bullar :)

Mellan dröm och verklighet.

Jag läser och läser; om graviditetspenning, föräldrapenning, vårdnadsbestämmelser och annat viktigt. Tar lite i taget... utan stress, när andan faller på. Och så helt plötsligt stannar jag upp och tänker "jag är verkligen gravid" och kan inte tro på det fast det kändes så verkligt förra veckan efter ultraljudet. Jag vet att jag ska bli mamma, men när jag pratar om det känns det som att jag pratar om mig själv som någon annan, en "hon" som är gravid och ska få bebis i slutet av november. Att den "hon" är jag känns så otroligt. Det är så fantastiskt underbart att jag knappt vågar tro på det. Och nu när jag berättat för fler och fler, då känns det så konstigt, verkligt och overkligt på samma gång. När tror man på att man är gravid? När vågar man acceptera att det underbara verkligen händer? Gör man det innan man har knytet i famnen..?

Baka baka liten kaka...

Idag har jag stora bakdagen här hemma. Det passar alldeles utmärkt eftersom att vårguden bestämde sig för att ta ledigt idag och kallade in vinterguden som passade på att jävlas med snö och kyla... men det lade sig inte och var snabbt borta som tur är.

Här bakas som sagt för fullt. Det blir frallor, brödkakor och kanelbullar (om jag nu orkar få till det sistnämnda också.) Nybakt egetbakat bröd är alltid godare än det man köper så det är skönt att bullra upp frysen med gottgott. Är man som jag dessutom en bröd-o-man så är det ännu bättre att baka sitt eget.

Hittade föresten ett toppenrecept på snabba frallor här för den som inspireras och blir baksugen.

Hej hopp!

V12 (11+2)