Valborg 11+1

Jag väljer att från och med nu hänga med barnmorskan på hennes räkning, det blir enklare så. Att hänga med på hennes och dessutom hålla i en egen för att jag själv kan räkna mer precist, det blir för krångligt. Mina veckor är satta efter ultraljudet häromdagen, jag kör på det!

Spännande det här med räkningen föresten; fostret är 11+1 men jag är gravid i tolfte veckan :)

Vecka 12: Fostret väger ca 9-13 gram och är ca 7 cm långt. Lungorna är nu klara men omogna, bukspottkörteln fungerar och producerar insulin och fostret svarar på yttre stimulans med sparkar som du fortfarande inte kan känna. (Källa: http://www.niomanader.se/)

HÄFTIGT!!!!

Väntan...

Idag fick jag sova gott ända till 8:15, lyx, måste erkänna att jag känner mig mer utvilad än på länge. För första natten på extremt många veckor vaknade jag inte för att kissa i natt, vilket också känns som en lättnad. Tänk att man är så besatt av att räkna veckor och dagar, man vill beta av veckorna så snabbt som möjligt. Att tänka BF den 20 november känns bra mycket längre bort än att dela upp graviditeten i 39 veckor som alla går att beta av en efter en :) Nu har jag ju snart gjort en tredjedel och det känns mycket bättre än de nio månader jag stod inför när teststickan skrek GRAVID. Ja, det är en väntan, men en spännande sådan och jag är övertygad om att jag behöver varje sekund av de här 39 veckorna för förberedelse, men ändå, den som väntar på något gott...

Låt mig presentera mini :)



Ultraljud idag 10+5

Nu känns det äntligen mer verkligt. Det fanns en liten varelse där inne! Hjärtat slog fint och fostret sprattlade som bara den, allt såg finfint ut! Det konstaterades att våra beräkningar stämde, jag är idag i 10+5 och som barnmorskan sa så är nu risken "minimal" för missfall.
Det var verkligen en magisk upplevelse, jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant. Minitrollet som idag bara var fyra centimeter långt ska under de närmsta två veckorna fördubblas i längd och nu går tillväxten som hejsan! Helt galet!!

Hur graviditeten har ändrats.

Första tiden var jag trött, trött, supertrött. Ingen sömn i världen kunde få mig att vilja vara vaken några timmar, nej helst spenderade jag hela dagarna i sängen, för jag hade verkligen ingen kraft att ta mig upp. Nu, helt plötsligt vaknar jag runt fem första gången för att vid sju vara klarvaken. Varje morgon! När jag kan ta sovmorgon, då behöver jag ingen...
Illamåendet var påtagligt och jobbigt i början, äter jag bara rätt kan jag nu ha det under kontroll och jag märker knappt av det alls, så när som på någon gång ibland.
Doftkänslig har jag varit hela tiden, men det blir bara värre och värre. Kissenödig är jag ofta och det går inte en natt utan att jag vaknar och måste gå upp och kissa, jäkligt frustrerande men fullt normalt.

Första ultraljudet imorgon.

Det känns både läskigt och jättespännande på samma gång. Jag ska förhoppningsvis få se det lilla minitrollet där inne och höra hjärtslagen. Samtidigt kommer alla typer av farhågor upp i huvudet; tänk om jag inte är gravid, tänk om jag bara inbillat mig, tänk om fostret är dött, om inte hjärtat slår... tänk om det är två??? (hjälp!). Jag antar att jag inte är den första blivande mamman med sådana knäppistankar, men imorgonbitti är det i alla fall dags, kan knappt vänta. Känns som en evighets sedan jag fick den här tiden, samtidigt som det känns som om det var igår det stod gravid på de där teststickorna. Konstigt det där hur tiden kan tyckas gå långsamt och snabbt på samma gång...

Så här säger de som vet... om vecka 11

Fostret är ca 4,5-6 cm långt. Hjärtat slår med 140- 150 slag i minuten. Huvudet utgör nu den största delen av kroppen och utvecklingen går från huvudet och nedåt. Levern är förhållandevis stor, den fyller nästan hela bukhålan. Redan nu har den en viktig uppgift att ta hand om och föra ut avfallsämnen. Barnets testiklar eller äggstockar är på plats och man kan ana de yttre könsorganen. Barnet kan öppna sin mun och tungan är färdigutvecklad. Läpparna rör sig, pannan rynkar sig och och huvudet vrider sig.

Vecka 10

Nu är jag i vecka tio, enligt mina beräkningar, vecka 11 enligt barnmorskan som inte räknar från befruktningsdatum som jag. Egentligen spelar det ingen roll, väntan är lika lång, graviditeten lika spännande och varje dag lika speciell. Jag har länge längtat efter en graviditet, efter att bli mamma och nu är det äntligen på riktigt. Illamåendet har varit jobbigt, liksom tröttheten, men nu känner jag att det är mycket bättre. Magen är svullen och tuttarna större. De har växt så pass att jag idag var tvungen att köpa ett nytt bh-förråd. Magen börjar också puta, men med tanke på att fostret inte är större än tre ynka centimeter så är det väl mest gaser och annat som lurar. Spännande hur kroppen förändras...