Första tiden var jag trött, trött, supertrött. Ingen sömn i världen kunde få mig att vilja vara vaken några timmar, nej helst spenderade jag hela dagarna i sängen, för jag hade verkligen ingen kraft att ta mig upp. Nu, helt plötsligt vaknar jag runt fem första gången för att vid sju vara klarvaken. Varje morgon! När jag kan ta sovmorgon, då behöver jag ingen...
Illamåendet var påtagligt och jobbigt i början, äter jag bara rätt kan jag nu ha det under kontroll och jag märker knappt av det alls, så när som på någon gång ibland.
Doftkänslig har jag varit hela tiden, men det blir bara värre och värre. Kissenödig är jag ofta och det går inte en natt utan att jag vaknar och måste gå upp och kissa, jäkligt frustrerande men fullt normalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar