Att vara gravid i fjortonde veckan (snart 15:e)

Magen växer och jag inser att jag snabbt snabbt går mot halva gravidíteten, det är helt otroligt! Tänk att jag äntligen ska få bli mamma. November känns så långt bort, men samtidigt... det har gått så snabbt fram till idag. Jag är livrädd att jag ska vakna en morgon och inse att allt bara var en dröm... sedan tar jag upp ultraljudsbilden och inser att det där är allt annat än påhittat :)

Jag väntar glad men otålig och samtidigt som tiden springer iväg vill jag bara spola fram åtminstone några veckor, men jag ska stilla mig... det går ju faktiskt ändå bara vänta.

Känslo-dal-bana :)

Det här med att vara gravid är verkligen en känslokarusell.
Jag som i vanliga fall är känslig har nu närmare till gråten än någonsin och det krävs inte mycket...
Samtidigt är tankarna kring och om och runt många.
Jag tänker på alla som tyckte till, de som gläds med mig, de som föraktar mitt beslut, de som älskar min mage lika mycket som jag... och så tänker jag på det lilla miraklet i magen - och blir alldeles varm inombords! Jag har utan tvekan tagit helt rätt beslut. Det här är det bästa jag någonsin gjort.

Gravid i vecka 14 (13+3)



Det läses och tittas och funderas en hel del här...



Här är jag! :)

Nej, jag har inte försvunnit, bara varit en aning frånvarande. Allt är toppen och här är jag ny igen. Idag är det söndag så senare blir det magbild, har det "hänt något" sedan den senaste bilden för tre veckor sedan? Spännande spännande!! :)

Dåliga värden ger en trött kropp.

Innan jag blev gravid, i nästan två år, led jag av extremt dåliga järnvärden. När jag blev gravid hade det helt plötsligt vänt och mirakulöst var alla värden bra igen, vilket förvånade mig lika mycket som doktorn, men en glad nyhet var det i alla fall. Nu är värdena tydligen dåliga igen, vilket var att vänta, men det kan ju förklara att den extrema tröttheten kommit tillbaka. I börjav av graviditeten var jag supertrött, men det gick över, men nu de senaste veckorna, eller veckan, så har det där kommit tillbaka. En dag utan två timmars siesta kan vara outhärdlig.

Mat- och sovklockan - en mäktig kraft!

När hungern sätter in då är det bäst att skynda sig, gränsen är hårfin mellan hungrig och panikutsvulten. Blir jag trött är det egentligen bara sängen som gäller, så den tar jag till både i tid och otid. Sängen är numera min bäta vän och någonting säger mig att det är tid att passa på att vila nu, för när miraklet kommer blir det nog andra bullar :)